Väntan...

Idag var jag och Michaela på Solbacka och presenterade projektet för beslutsfattarna gällande bidraget vi sökt. Jag var hypernervös hela morgonen tills vi kom fram. Då gick det över. 15 personer från olika kommuner och sektorer satt i en halvcirkel framför oss. Michaela har som tur är talets gåva. På så sätt kompletterar vi varandra utmärkt. Jag är bra i mindre grupper där jag också kan vara mer förberedd och samtidigt interagera med människorna medan Michaela som sagt är strålande på att prata inför många människor, vilket hon har med sig från sitt jobb. Jag hoppas att det framgick att vi har den uppdelningen...

Vi lämnade Solbacka med känslan av att inte veta någonting om hur det hade gått. Människorna vi stått inför visade ju naturligtvis ingenting. Hade vi gjort vårt bästa? Vad kunde vi gjort bättre? Känslan av att inte kunna påverka beslutet längre hänger över mig och luften har för tillfället gått ur mig. Jag vägrar tänka i banorna hur vi ska gå vidare med projektet om vi inte får stödet. Inte ännu... Vill inte känna känslan av "nederlag" innan vi vet om det är så.

Beslutet ska alltså fattas någongång den här eftermiddagen och jag har inte vågat vara ifrån min telefon för en endaste sekund. Den har än så länge varit tyst...

MEN RING DÅ!! :D